Howey-testet är en juridisk princip som används för att avgöra om en viss transaktion utgör en investering enligt amerikansk federal värdepapperslagstiftning. Principen härstammar från en rättslig prövning från 1946, där den amerikanska högsta domstolen i fallet SEC v. W.J. Howey Co. fastställde kriterierna för vad som utgör en investering.
Enligt Howey-testet är en transaktion att betrakta som en investering om den uppfyller följande kriterier:
- Investerare sätter in pengar i en gemensam pool.
- Investerarna förväntar sig att tjäna vinster från andras arbete.
- Vinster kommer från en tredje parts arbete.
- Eventuella förluster bärs av investerarna.
Om alla fyra kriterierna är uppfyllda anses transaktionen vara en investeringskontrakt och därmed ett värdepapper enligt amerikansk lagstiftning. Detta innebär att transaktionen måste följa de regler och bestämmelser som gäller för värdepapper, till exempel att det krävs registrering hos Securities and Exchange Commission (SEC).
Många så kallade altcoins, vars princip bygger på the greater fool theory, där nya investerare hela tiden måste lockas att investera för att tidigare ägare ska kunna sälja och “casha ut”, klarar inte howey-testet och borde därför enligt amerikansk lag regleras under värdepapperslagen.