Sveriges riksbank är världens äldsta centralbank som fortfarande är aktiv. År 1668 beslöt Svenska riksdagen att grunda Riksens Ständers Bank. Tvåhundra år senare bytte den namn till Sveriges Riksbank och har sedan dess varit ett stabilt nav i världsekonomin.
Men innan nuvarande riksbank grundades gjordes ett annat försök. Kung Karl X Gustav betonade vikten av att bevara värdet på pengarna och han ansåg det viktigt att Sverige hade en internationellt gångbar valuta som gick att betala utländska legoknektar med. Vid tidpunkten var Sverige involverat i många krig och krig är extremt kostsamt. Han lät därför Johan Palmstruch starta Stockholm Banco.
Johans Palmstruchs bakgrund
Innan Johan startade Stockholm Banco försökte han sig på flera olika verksamheter. Han hamnade i fängelse för att han var skuldsatt utan möjlighet att återbetala sina lån.
År 1651 adlades Johan på grund av sin fars förtjänster. Fadern var en rik holländsk handlare vid namn Reinhold Witmacker. Det var också vid denna tidpunkt som Johan antog sitt namn Johan Palmstruch. Han hade fram tills detta tillfälle hetat Hans Witmacker.
Riksbankens föregångare
Palmstruchs bank var ett privat företag men kungen var djupt involverad i verksamheten. Bara ett par veckor efter att banken startat fick Palmstruch en fullmakt av kungen. En kunglig resolution samma dag föreskrev att hälften av bankens nettovinst skulle tillfalla kronan och att den andra halvan skulle delas lika mellan Stockholms stad och kompaniet Johan startat för att driva banken.
Palmstruchska banken var förvisso privat men i praktiken var det en statlig institution. Ett antal tillsynsmän utsågs men dessa saknade reell makt eftersom Palmstruch styrde allt själv.
Verksamheten i Stockholm banco
Alla kunder i banken som satte in pengar fick ett personligt kvitto på sin insättning. För att ta ut pengar eller föra över medel till en annan räkning skrev man ut anvisningar. Den ursprungliga idén var att ta betalt för att hantera pengarna men ganska snart började man istället betala för att ta emot pengar, det vi känner som ränta.
Efter några år med insättningar började banken även låna ut pengar. För att låna krävdes att en säkerhet garanteras och det handlade ofta om ljuskronor, boskap eller rent av hela gods och gårdar med mark. Adeln gavs senare lån med namnsäkerhet, alltså rykte istället för något fysiskt med värde.
Stockholm bancos första kris
När kung Karl X Gustav dog var landet i ekonomiskt trångmål och nya myntordningar utfärdades. Värdet på plåtmynten sänktes i två steg vilket innebar drygt trettio procent inflation mellan plåtmyntens införande 1644 fram till 1660 då värdet sänktes.
Eftersom de äldre mynten innehöll mer koppar och därmed var värdefulla började en bankrusning där folket som satt in pengar ville ta ut dem. När insättare kom till banken fick de ut sina pengar men ganska snart tog mynten slut och banken började då kräva in utestående lån. Dessvärre kunde inte låntagarna betala tillbaka sina lån i den omfattningen som behövdes och man försökte på olika vis få in pengar genom att erbjuda högre ränta vid ny-inlåning.
Banken började köpa koppar och präglade nya mynt men det gick inte fort nog för att möta kundernas behov.
Palmstruch började med fractional reserve banking
Som lösning infördes kreditivsedlar som var ett kvitto på insättningen men skillnaden mot innan var att de inte var personliga utan den som kom till banken kunde få ut mynt med motsvarande värde. Detta möjliggjorde för kreditivsedlarna att användas i handel till vardags utan att involvera myntplåtarna.
Staten började acceptera sedlarna och det gjorde att förtroendet för dem ökade. Många växlade in sina mynt mot sedlar och sedlarna var gångbara i alla större handelsstäder.
Kreditivsedlarna innebar att banken inte längre var beroende av insättningar för att kunna utfärda pengar. Till en början rådde återhållsamhet men år 1663 expanderade verksamheten rejält och filialer öppnades på flera platser.
Det finns dock inga fria luncher. Varken på 1660-talet eller 2020-talet. Verkligheten kom i kapp och när allmänheten använt banken till att sätta in och ta ut under ett år med en oerhört expansiv penningmängd var mynten i banken slut.
Bankrusning igen
Banken klarade inte sina åtaganden och penningvärdet minskade. Det tog dock en tid innan man insåg konsekvenserna av detta och banken fortsatte den att lösa in kreditivsedlarna till fulla nominella värdet. På så vis kunde den som köpte kreditivsedlar till marknadens underkurs göra en vinst genom att gå till banken och lösa in sedlarna mot mynt. Det blev en ny bankrun och folk köade för att ta ut mynt.
En lång process inleddes och ledde så småningom till att Palmstruch avsattes. Initialt klarade han sig bra genom att förklara processen med svåra ord och hur räntan haft påverkan eller att kassörer räknat fel men sedan avsattes och fängslades han.
Likheter med idag
Utan Palmstruchs försök hade dagens Riksbank inte funnits. Sveriges riksbank är världens äldsta centralbank och utan lärdomarna från Stockholm Banco skulle nog inte riksbanken kunnat hållas flytande så här länge.